April 2024

Jag heter Fina Gerard och är idag 22 år gammal. Jag bor i Basel i Schweiz och pluggar geografi och statsvetenskap vid Basels universitet. Vid sidan om jobbar jag som utbildare i mänskliga rättigheter för elever på högstadiet och gymnasiet – jag besöker olika klasser runt om i hela landet och pratar om diskriminering, rasism och hur vi kan agera när mänskliga rättigheter kränks. Dessutom är jag länspolitiker för Grön ungdom, jag sitter alltså flera gånger per månad i parlamentet och får debattera, rösta och försöka få till förbättringar, främst i klimat- och miljöpolitik. 

Jag spelade oboe när jag gick på NMG. Under min tid här deltog jag i olika ensembler och var även med i NMGs kammarkör, vilket jag tyckte var jätteroligt. Jag hade aldrig tidigare ljugit i kör, men har sedan dess fortsatt att sjunga i olika körer och även deltagit på internationella körtävlingar och festivaler. 

Jag tog inte studenten på NMG, eftersom jag var utbyteselev på NMG under bara ett år.  Jag tog studenten i Schweiz, mitt i pandemin, det var alltså inte helt lätt att hitta något att göra där man kunde lära sig nytt och samtidigt inte bara sitta hemma bakom datorn. Till slut praoade jag ett år på Amnesty International, en organisation som arbetar med mänskliga rättigheter. Sedan reste jag en sommar “Norden runt” tillsammans med en kompis från min tid på NMG. Efter det började jag att plugga på universitetet. 

Jag gick på NMG under skolåret 2017/2018. Jag har alltid tyckt om att få vara kreativ under skoltiden och att få göra något lite annorlunda då och då än att bara sitta i skolbänken hela dagarna. Dessutom ville jag utveckla mina kunskaper i mitt instrument och framför allt också i musikteori. Att få prova så många olika musikstilar och ensembler med elever med så mycket talang och passion var dessutom väldigt spännande och inspirerande. 

Att gå i en liten skola var väldigt mysigt. Det kändes bra att den inte alls var anonym, det fanns en vänskaplig relation mellan alla årskurser och elever. Skolan var mer än bara en utbildningsplats, ofta stannade vi kvar efter lektionerna i skolan för att fortsätta repa eller laga mat tillsammans i det lilla köket. Jag minns också mycket väl kvällen då vi övernattade på skolan innan Lucia, eller den gemensamma resan till körtävlingen i Västerås. 

Eleverna på NMG är väldigt olika, särskilt eftersom många kommer från andra håll: Det går många internationella elever på Nordiska eller elever från andra delar av landet. Men när man går i en så liten klass lär man känna alla, oavsett vilka fördomar man kanske hade innan. Det som förenar alla är passionen för musik! Jag knöt alltså många vänskapsband som jag först inte tänkte att jag hade så mycket gemensamt med, men tiden på NMG formar dig, svetsar ihop alla och du kan se förbi dina egna fördomar. Det har lärt mig mycket om vänskap och människor, och det är jag väldigt glad över.

Bild: Privat

April 2024

Jag heter Elisa Virdborg, är idag 20 år gammal och bor i Gröndal. Idag studerar jag till sommelier på Resturangakademien här i Stockholm. Mitt huvudinstrument är piano. 

Jag tog studenten år 2022 och direkt efteråt jobbade jag i ett år och lyckades spara så pass mycket pengar nog att jag kunde flytta hemifrån! Efter att ha jobbat ytterligare ett halvår till började jag att studera jag igen. Jag gick på NMG under åren 2019 till och med 2022. I högstadiet gick jag också på en ganska liten musikskola och trivdes jättebra där. Det blev därför naturligt för mig att fortsätta mina studier på en mindre skola sedan när jag började gymnasiet.

Eftersom jag har både dyslexi och ADHD fanns det många fördelar med att gå på en liten skola, framförallt hjälpte det mig verkligen att få kontakt med lärarna. Eftersom lärarna kände mig så bra och visste vilka moment som var extra svåra, kunde jag slappna av mer i mitt skolarbete. När jag berättar om vilken skola jag gick på och hur liten den var för människor som gått på stora skolor får jag ofta en stark reaktion, många tycker det är konstigt. Jag tycker tvärtom! Det var så kul att alla hängde med alla oavsett årskurs eller bakgrund och hur nära man kom varandra. Det absolut minnesvärda under mina tre år var att jag hade en sådan extremt fin klass och det är därför svårt att välja ett minne. Min klass var det bästa!

Bild: Privat

April 2024

Jag heter Teodor Stenlund och är idag 19 år gammal. Jag kommer från Luleå och står skriven där men bor just nu och studerar i Hannover, Tyskland. Mitt huvudinstrument är Valthorn.

Jag tog studenten i juni år 2023. Direkt efter studenten åkte jag hem till Luleå och jobbade några veckor. Sedan hade jag lite sommarlov innan jag därefter åkte tillbaka till Stockholm ett tag och bodde med min flickvän i ca sex veckor tills jag sedan, i början av oktober, flyttade ner till Hannover.

Jag gick på NMG i ett år från augusti 2022 till juni 2023. I mitt fall bytte jag alltså skola efter årskurs 2 på gymnasiet. Tidigare gick jag också estetiskt program på Björknäsgymnasiet i Boden. Jag valde delvis att byta på grund av en möjlighet till en ny valthornslärare men också för att jag hade längtat efter att få en samlingspunkt med fler människor som har ett likadant intresse som jag har – människor som har ett likadant driv till musicerande som jag själv.

Det positiva med att gå på en liten skola är många enligt mig. Känslan blir mer familjär, elever får mycket eget ansvar till att konstruera projekt och har dessutom mycket makt att påverka saker. När jag ser tillbaka, är nog det bästa med utbildningen att jag själv fick väldigt mycket utrymme att satsa på mitt musicerande. Det fanns i princip alltid gott om utrymme att spela när jag ville. Även en av de mest positiva sakerna var lärarna, som var extremt bra på att hjälpa sina elever och pusha dem gällande sina studier. Mitt mest minnesvärda ögonblick var dock  till hundra procent Luciaresan till Italien. Tänk om alla fick chansen att uppleva en sån resa som jag och min grupp gjorde.

Från min tid på skolan tog jag med mig att jag aldrig ska vara rädd för att våga ta plats eller visa att jag finns där. Min framåtanda har gett mig jättefina, bra och roliga kontakter som jag är så glad att jag fått. Hade jag inte agerat framåt hade jag inte lärt känna dessa människor.

Mitt år på Nordiska Musikgymnasiet har varit en av de bästa i mitt liv! Tack till allihopa!

Foto: Privat

April 2024

Jag heter Jennifer Rundkvist, är 20 år och bor i Uppsala. Jag pluggar på Uppsala universitet och är nu inne på min tredje termin och är nästan halvvägs att vara ekonom och statistiker. Vid sidan av driver jag en enskild firma som håller på med klassisk musik. Kunder som ska anordna event kontaktar mig och berättar vad de har för önskemål gällande musiken varav jag kollar med mina klassiska musikkontakter – mestadels från NMG – vilka som kan göra jobbet. I somras var det till exempel fyra gamla NMGare som spelade i en stråkkvartett i Vadstena på ett katolskt bröllop och nu senast spelade och sjöng jag och en annan tidigare elev på NMG tillsammans med en pianist från KMH i Riddarhuset vid en borgerlig vigsel. 

Mitt huvudinstrument är sång och jag gick på NMG 2019 till 2022 när jag sprang ut. Efter studenten gick jag ett entreprenörskapsprogram och visste inte riktigt vad jag ville göra i livet. Jag skulle medverka i en sommaropera som jag hoppade av i sista sekund. Efter en rejäl livskris och efter många om och men tackade jag i sista sekund ja till högskoleutbildningen och kunde inte vara mer nöjd med spåret jag valde. 

Mitt val att gå musik var ganska naturligt eftersom jag hade musik på högstadiet. För mig passade det superbra att gå på en liten skola. Det var familjärt och mynnade ut i många relationer som i ärlighetens namn förmodligen aldrig hade skapats på en större skola, vilket har varit oerhört utvecklande. Att skolan bara hade 45 elever innebar även att man blev sedd av lärare både inom musik och de vanliga ämnena. Det möjliggjorde en skräddarsydd utbildning och en sådan lyx kommer aldrig massproducerad. Det bästa med utbildningen var garanterat mina sånglektioner och ensemble. Det är svårt att tycka något annat.

Det absolut mest minnesvärda under mina tre år var examenskonserten. Jag har tagit med mig supermycket från NMG som självsäkerhet att stå inför en publik, vilket har visat sig vara otroligt viktigt i alla sammanhang. Detta gäller även att jobba systematiskt för att bli bättre på något oavsett om det gäller klassisk sång eller ekonomi. Jag har även tagit med mig så mycket vänner och erfarenheter som kommer att vara livet ut! 

Foto: Privat

April 2024

Mitt namn är Astrid, jag är 23 år gammal och är cellist. Just nu studerar jag sista år av masterstudier i violoncell vid Norges Musikkhøgskole parallellt med masterstudier vid Sibelius Akademien i Finland. Vid sidan av studier frilansar jag en del i Norden, både som vikarie i professionella orkestrar och som kammarmusiker och solist. Jag bor huvudsakligen i Oslo men spenderar mycket tid både i Helsingfors och Stockholm för jobb och studier.

Jag tog studenten juni 2019 från Nordiska Musikgymnasiet och påbörjade mina kandidatstudier samma år vid Kungl. Musikhögskolans kammarmusikutbildning på Edsbergs slott i Stockholm. Jag fick min examen därifrån 2022.

Jag gick på NMG under åren 2017-2019 och studerade mina två sista år av gymnasiet där. Valet att gå där grundades av utformningen av skolan som passade mig väldigt bra. Jag som klassisk musiker hade möjlighet att få spela kammarmusik och välja den instrumentallärare som jag önskade. Själva skolan var väldigt liten som skapade en tät verksamhet med få elever och lärare vilket kändes som en trygg miljö. Allas unika personligheter, lärare som elever, kom fram på ett naturligt sätt eftersom vi var såpass få på skolan och det skapade en miljö som kändes mångsidig och kreativ.

När jag tänker tillbaka på min tid på NMG så är det med många varma känslor. Det mindre formatet av skola gav stabilitet och den miljön formade mig under två års tid på ett sätt jag är väldigt tacksam för. Det bästa som jag fått med mig från NMG är nog de vänskaper jag fick under skoltiden som flera fortfarande idag är mina närmsta vänner. Jag är också väldigt glad över att jag fick möjlighet att studera för den cellolärare jag hade under mina år på skolan.

Det finns många fina minnen från NMG för mig. Ett extra roligt minne är när vi åkte med diskantkören till Schweiz och Italien under Lucia, ett annat är både min första dag på skolan och såklart min sista dag när jag tog studenten. Sedan finns det otaliga minnen från alla lektioner, luncher på skolan med vänner eller repetitioner med kammarmusikkollegor, vi spenderade nog lika mycket tid på att skratta som att spela på våra rep!

Jag är otroligt glad och tacksam för att jag fick gå på NMG. Min start på skolan skedde hastigt och var för mig lite omtumlande men jag välkomnades direkt så varmt på skolan att det fanns ingen tvekan om att det var här jag skulle stanna. Jag är tacksam för alla lärare jag hade där, rektorn, mina klasskamrater och vänner på skolan. Idag rekommenderar jag alla som funderar på estetisk gymnasieutbildning att undersöka vad NMG är för skola och att besöka den unika miljön skolan har att erbjuda!

Astrid Hillerud

Foto: Rikard Westman

April 2024

Här, på NMGs egna Hall of fame ”hänger” de – alla tidigare elever, alla utbyteselever från när och fjärran, alla fantastiska studenter – alla våra fina “kompisar från förr”. Många gånger när man raskt rusar förbi på väg in till skolans hemtrevliga kök, till klassrummet bredvid eller till musiksalen en trappa ner, slås man av tanken att tiden går alldeles på tok för fort, man hoppas att alla mår väl och undrar samtidigt vad som hände sedan –  efter att de i början av juni under snart 25 års tid, med snabba steg sprungit ner de där sista trappstegen mot sin nyvunna frihet. 

Vart har vägarna lett alla dessa härliga människor som skolan haft ynnesten att följa en stund, fått lära känna, fått utbilda och även både i glädjerus och med visst vemod fått ta farväl av? Jennie Mazur, lärare i svenska, svenska som andraspråk och tyska på skolan ville gå till botten med det. Och så, efter att i vanlig ordning i förbifarten passerat och hälsat “Hej och välkommen” också till dem som ”hänger tillsammans” där på väggen –  tog hon saken i egna händer och kontaktade några av dem. Detta i hopp om att i alla fall någon av dem skulle vilja berätta. Fantastiskt nog blev responsen långt över hennes förväntningar. De tillfrågade ville alla mer än gärna ställa upp på en intervju. Det är deras berättelser som här kommer att presenteras.

Så. Vad hände alltså sedan? Vad gör de nu? Vad fick dem att välja estetiskt program från första början och varför just NMG? Vilken betydelse har tiden och utbildningen på Nordiska musikgymnasiet eventuellt haft för dem i livet de lever nu? Det var många frågor som ställdes och som också besvarades. En sak kan man i alla fall konstatera – av deras historier att döma. När man tagit examen vid Nordiska musikgymnasiet har man blivit en världsmedborgare. Dessutom hittar vi dem intressant nog i alla möjliga befattningar och yrken: ”They seek us here, they seek us there, they, seek us – helt enkelt – everywhere” 

Håll till godo! I kommande inlägg följer nu några av de gamla elevernas egna ord. Det är dags att lägga ut! 

Jennie Mazur, Nordiska Musikgymnasiet

Du som läser detta är kanske en av våra tidigare elever och kanske skulle du kunna tänka dig att skriva ett inlägg som berättar om vad du gör idag och hur du minns din gymnasietid? Vi skulle bli jätteglada att höra ifrån dig! Hör gärna av dig till vår svenskalärare Jennie Mazur på mail jennie.mazur@musikgymnasiet.se